KAPITEL 9

RITUALER FRA NORDISKE NABOKIRKER

Dåben er dåb, om dåbshandlingen foretages i Svenska Kyrkan, i Den norske kirke eller i Den danske folkekirke. Men ritualerne er ikke så lidt forskellige.

SVENSKA KYRKAN

Dopgudstjänst

1. PSALM

2. INLEDNINGSORD OCH TACKBÖN:

Präst: I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda. Genom dopet föder han oss till nytt liv, för oss in i sin kyrka och ett liv i förening med honom. Dette gör han nu med de barn, som skal döpas. Låt oss bedja.

Om någon av föräldrarna ber bönen väljs den första bönen, annars den andra:

Förälder: Gud, vi tackar dig för våra barn. Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss. Ge oss ömhet, fasthet och lugn. Hjälp oss at ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för. I Jesu namn.

Församling: Amen.

Eller:

Präst: Gud, vi tackar dig för dessa barn. Välsigna dem som bär ansvar för barnen (föräldrar, faddrar och vänner). Fyll dem med din kärlek, så att de kan ge ömhet och trygghet. Hjälp oss alla att leva så med varandra att vi tillsammans får glädjas över dopets gåva.

Församling: Amen.

3. EVANGELIET OM JESUS OCH BARNEN:

Präst: Låt oss höra evangeliet om Jesus och barnen: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem ... [Mark. 10,13-16].

Prästen kan säga dessa eller liknande ord: Så vill vi göra med dessa barn, som vi nämner vid namn.

4. BEFRIELSESBÖN:

Präst: Vilket namn har ni gett ert barn? En av föräldrarna säger barnets namn.

Präst och om möjligt anhöriga och faddrar kan lägga handen på barnets huvud.

Präst: Gud, du som ensam räddar från alt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans namn i Livets bok och bevara honom i ditt ljus, nu och alltid.

Prästen kan under korstecknande säga: Tag emot korsets tecken (på din panna, på din mun och på ditt hjärta). Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kaller dig att vara hans lärjunge. Amen.

5. BIBELLÄSNING:

Präst: Låt oss lyssna til Jesu ord om dopet och troen: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden ... [Matt 28,18-20].

Präst eller medhjälpare kan fortsätta med ytterligare doptext(er).

6. (DOPTAL OCH PSALM)

7. DOPBÖN:

Vatten hälls i dopfunten, om inte detta har skett tidigare.

Präst: Låt oss bedja. Gud, vår Fader, vi tacker dig för att du i dopets källa låter det vatten strömma fram som ger världen liv. Sänd ditt ord och din Ande, så att de som nu skall döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld. Föd dem till ett nytt liv i Kristus och förena dem med ditt folk. För vår Herres Jesu Kristi skull.

Församling: Amen.

Eller:

Präst: Himmelske Fader, du skapar genom vatten och Ande ett folk som är förenat med dig i Jesus Kristus. Vi tacker dig för att du gör detta vatten til en nådens källa och ger dem som här skall döpas del i din Sons segerrika död och upståndelse. För vår Herres Jesu Kristi skull.

Församling: Amen.

8. TROSBEKÄNNELSEN:

Präst: Låt oss tillsammans bekänna den tro, som vi döps till i Kristi kyrka.

Församling: Vi tror på Gud Fader alsmäktig, himmelens och jordens skapare ... [Den apostolske bekendelse uden indledende forsagelse].

Prästen kan fråga barnets föräldrar: Vill ni att ert barn skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap? – Föräldrarna: Ja.

9. DOPHANDLINGEN:

Prästen gjuter dopvatten tre gångar över barnets huvud och säger: NN, jag döper dig i Faders och Sonens och den helige Andes namn.

Prästen lägger handen på barnets huvud och fortsätter: Livets Gud, uppfyll NN med din Ande, och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop.

10. VÄLKOMNANDE (OCH ÖVERLÄMNANDE AV DOPLJUS):

Prästen kan lyfta upp barnet inför församlingen och säga: Jesus sade: Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig.

Medhjälpara eller präst säger följande eller liknande ord: NN, vi velkomnar er i Guds familj och tar emot er med kärlek och förväntan.

Dopljus kan överlämnas och medhjälpara eller präst säga följande eller liknande ord: Tag emot dessa ljus. De är en påminnelse om Jesus som sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Prästen kan tilfoga några egna ord eller följande: Käre kristna. Genom dopet har era barn blivet upptagna i Kristi kyrka. Det är nu en uppgift som föräldrar (och faddrar) at vare förebilder och förebedjare för dem och tilsammans med församlingen lede dem på trons väg genom livet.

11. FÖRBÖN:

Präst: Låt oss bedja.

Präst, medhjälpara eller förälder leder en fritt formulerad förbön eller ber någon av följande böner:

(Präst): Barmhärtige Gud och Fader, barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje. Därför ber vi till dig för dessa barn (NN). Låt dem få växa upp i trygghet, frihet och gemenskap med andra. Ge dem den inre styrka som bär också i livets svåra stunder. Låt glädjen över vad du har gett oss i vårt dop prägla hela livet, så att vi alla växer till och mognar i vår tro och en gång får dela den himmelska glädjen hos dig.

Församling: Amen.

Eller:

(Präst): Gud, skapara av himmel och jord, du ger liv och Ande. Vi ber dig för dessa barn (NN), som du har taget emot i dopet. Hjälp oss att i glädje och förtröstan ge dem trygghet och närhet. Bevara dem med din Ande från att gå vilse i en farlig värld. Låt dem upptäcka alltmer av ditt rikes hemligheter och skydda dem som dine barn i liv och död och evighed.

Församling: Amen.

12. HERRENS BÖN [Fadervor bedes af menigheden]

13. VÄLSIGNELSEN

14. PSALM

15. (SÄNDINGSORD)

KOMMENTAR:

Ritualet er citeret efter »Den Svenska Psalmboken, antagen av 1986 års kyrkomöte, Petra.«

Svenska Kyrkans dåbsritual afspejler en højere grad af lægmandsmedvirken ved dåben, end vi er vant til i den danske folkekirke. Der er mulighed for, at forældre til dåbsbarnet kan læse den indledende takkebøn for dåben, i stedet for at præsten gør det. Tilsvarende kan forældre eller evt. andre medlemmer af menigheden lede den afsluttende forbøn for dåbsbarnet / dåbsbørnene. Bønnen kan endda være frit formuleret.

Endvidere bemærker vi, at den apostolske trosbekendelse fremsiges af hele menigheden, og fadervor bedes af af hele menigheden. På den måde understreger ritualet, at den bekendelse og bøn, som barnet døbes på, er menighedens fælleseje.

Der er ingen tilspørgsel til dåbsbarnet, hverken om troen eller om dåbsønsket. Dåbsbarnet døbes ikke på sin egen tro, men døbes på eller til menighedens tro. For så vidt præsten ønsker at konstatere et ønske om dåb, kan han eventuelt tilspørge forældrene således: »Vill ni att ert barn skall döpas til denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?«

De to evangelietekster er de samme som i folkekirkens dåbsritual, men bringes i omvendt rækkefølge. Mark 10,13-16 (medtagende disciplenes obstruktionsforsøg vers 13-14a) bringes under overskriften: »Låt oss höra evangeliet om Jesus och barnen.« Meningen er, at dåben skal tydes som en velsignelseshandling. For at tydeliggøre det kan præsten eventuelt sige: »Så vill vi göra med dessa barn, som vi nämner vid namn.«

Det er tæt ved, at Mark 10,13-16 på den måde får tildelt rollen som dåbens indstiftelsesberetning, og det sker på bekostning af Matt 28,18-20, som ganske vist bringes under overskriften: »Låt oss lyssna til Jesu ord om dopet och troen«, men reelt har fået en mindre fremtrædende placering. Tilmed har Matt 28,18-20 fået relativeret sin særstatus som dåbstekst takket være ritualets bemærkning om, at »präst eller medhjälpare kan fortsätta med ytterligare doptext(er).«

Jesu Kristi egen dåb lades uomtalt i Svenska Kyrkans ritual. I øvrigt må man sige om ritualets prioriteringer, at ritualet gør mere ud af at formulere det åndelige behov hos den, der skal døbes, end det gør ud af at beskrive den frelse, som Jesus Kristus har bragt i stand. Ritualet lader forstå, at dåbsbarnet har behov for at frelses fra alt ondt, det har behov for den indre styrke, »som bär också i livets svåra stunder«, og det har behov for Helligåndens bistand til ikke »att gå vilse i en farlig värld«. Og så har dåbsbarnet behov for »ömhet, fasthet och lugn« fra forældrenes side.

Hovedindtrykket er et barnedåbsritual, som betoner barnets sårbarhed. Følgeligt kommer forbønnen til at fylde meget i ritualet. Det gælder både forbønnen for barnet og forbønnen for de forældre, der har fået betroet omsorgen for barnet. Med al respekt for intentionerne må man dog sige om de konkrete forbønstekster i ritualet, at de næppe yder modstand mod tendenser i retning af at sentimentalisere dåben. Dertil har teksterne selv for stærkt præg af følelsesfulde, upræcise og uforbindtlige formuleringer. Det er ikke for meget sagt, at ritualet i sin helhed har et sentimentalt præg.

DEN NORSKE KIRKE

Barnedåp i høymesse eller i andre gudstjenester

1. INNGANG

Liturg (L) fra lesepulten eller et andet sted i koret, vendt mot menigheten:

Enten A): I Faderens og Sønnens og Den Hellige Ånds navn.

Eller B): Nåde være dere og fred fra Gud, vår Far, og Herrens Jesus Kristus.

En velger det alternativ som ikke ble brukt ved gudstjenestens begynnelse.

L: Menigheten skal i dag ta imot dette barnet i Guds hus. Ved dåpen vil Gud gi ham del i sin frelse og ta ham inn i sin kristne kirke.

Liturgen kan deretter holde en kort tale, som kan avsluttes med Joh 3,16. Eventuelt kan bare dette skriftordet benyttes.

L: For så høyt har Gud elsket verden at han gav sin Sønn, den enbårne, for at hver den som tror på ham, ikke skal gå fortapt, men ha evigt liv. Joh 3,16.

2. DÅPSSALME

3. DÅPSBEFALINGEN

L: La oss høre vår Herre Jesu Kristi befaling om den hellige dåp: Meg er gitt all makt i himmel og på jord... [Matt 28,18-20].

La oss høre hvor vennlig Jesus tar imot barna og lukker Guds rike opp for dem: De bar små barn til ham for at han skulle røre ved dem ... [Mark 10,13-16].

Så bærer vi med takk og tro våre barn til Herren i den hellige dåp. De er født med menneskeslektens synd og skyld, men i dåpen blir de Guds barn, født på ny ved Den Hellige Ånd.

4. DÅPENS FORPLIKTELSE

L: Vil foreldre og faddere reise seg.

L: Dere som i dag bringer dette barnet til Kristus, skal være vitner om at han er døpt til Faderens og Sønnens og Den Hellige Ånds navn. Sammen med denne menighet og hele vår kirke får dere del i et hellig ansvar: å be for barnet, lære ham selv å be, og hjelpe ham å bruke Guds ord og Herrens nattverd, for at han kan bli hos Kristus når han vokser opp, likesom han ved dåpen blir forenet med ham.

Foreldre og faddere blir stående.

5. FORSAKELSE OG TROEN

L: La oss bekjenne forsakelsen og troen som vi døper våre barn til.

Menigheten reiser seg.

Alle: Jeg forsaker djevelen og alle hans gjerninger og alt hans vesen. Jeg tror på ... [Den apostolske trosbekendelse]

Alle setter seg.

6. DÅPSHANDLINGEN

Vannet helles i døpefonten.

L ved døpefonten: La oss be. Herre Jesus Kristus, du har sagt at ingen kan komme inn i Guds rike uten å bli født på ny av vann og Ånd. Vi takker deg fordi dåpens vann ved ditt ord er en nådens kilde, der du forener oss med deg og gir oss del i den seier du vant ved din død og oppstandelse. Nå kommer vi på ditt ord og ber deg, Herre, la den nye fødsel skje ved din skapende Ånd.

Barnet (om det er flere: hvert barn for seg) bringes fram til døpefonten. Foreldre og faddere reiser seg. Hvor forholdene gjør det naturlig, kan foreldre og faddere gå fram til døpefonten.

L: Hva heter barnet?

Den som bærer barnet, sier fornavnet.

L: Vil dere at [barnets fornavn nevnes] skal døpes til Faderens og Sønnens og Den Hellige Ånds navn, og oppdras i den kristne forsakelse og tro?

Den som bærer barnet, svarer: Ja.

L: Gud bevare din utgang og din inngang fra nå og til evig tid. Jeg tegner deg med det hellige korsets tegn til et vitnesbyrd om, at du skal tilhøre den korsfestede og oppstandne Jesus Kristus og tro på ham.

Korset tegnes fra panne til bryst, og deretter fra side til side.

L: Etter vår Herre Jesu Kristi ord og befaling døper jeg deg til Faderens og Sønnens og Den Hellige Ånds navn.

Mens dette sies, øser liturgen med hånden vann over barnets hode tre ganger.

L legger hånden på barnets hode og sier: Den allmektige Gud har nå gitt deg sin Hellige Ånd, gjort deg til sitt barn og tatt deg inn i sin troende menighet. Han styrke deg med sin nåde til det evige liv. Fred være med deg.

7. LOVPRISNING OG BØNN

Når alle er døpt, sier liturgen fra lesespulten eller et annet sted i koret:

L: Lovet være Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, han som i sin rike miskunn har født oss på ny og gitt oss et levende håp ved Jesu Kristi oppstandelse fra de døde! 1. Pet 1,3.

L: La oss sammen be Herrens bønn.

Alle: Fader vår... [Fadervor]

8. SALME

Når det er nattverd, blir dette Salme før nattverden. Når det ikke er nattverd, blir dette Slutningssalme. Når dåpen finner sted umiddelbart etter gudstjenesten, kan liturgen etter lovprisningen »Lovet være Gud« be følgende kollektbønn:

L: La oss takke og be. Herre Gud, himmelske Far, du har lovet at du vil være vår Gud og våre barns Gud og vise din miskunn mot slekt etter slekt. Vi takker deg fordi du tar imot oss i den hellige dåp mens vi ennå er barn, og der gir oss syndenes forlatelse, liv og salighet. Vi ber deg, hjelp oss å stride den gode strid, fullende løpet og bevare troen, og før oss fram til det evige liv, ved din Sønn, Jesus Kristus, vår Herre.

L: La oss sammen be Herrens bønn.

Alle: Fader vår... [Fadervor]

Dåpshandlingen avsluttes med salme

KOMMENTAR:

Ritualet er anført efter »Gudstjenestebok for Den norske Kirke. Verbum 1996.« Bogen er godkendt til brug i Den norske kirke »ved kongelige resolutioner 1977-1990 og etter vedtak i Kirkemøtet 1986-1991«.

Det anførte ritual forudsætter, at barnedåben finder sted under højmessen eller umiddelbart efter. Ritualet findes også i en udvidet udgave til brug for »Barnedåp i egen dåpsgudstjeneste«. Da det udvidede ritual ikke tilføjer afgørende nyt, vil jeg her lade det ude af betragtning.

Det norske barnedåbsritual har som første tekstlæsning Joh 3,16. Med dette skriftsted er Guds vilje til at frelse verden gjort til det overordnede perspektiv for dåben. Den aktuelle dåbshandling skal ses i forlængelse af, at »så høyt har Gud elsket verden at han gav sin Sønn, den enbårne, for at hver den som tror på ham, ikke skal gå fortapt, men ha evigt liv«.

Joh 3,16 er et komprimeret og abstrakt udtryk for Guds frelsende handlen i Jesus Kristus. Gud »gav« sin søn, men hvordan Gud »gav«, siger dette skriftsted i sig selv intet om. Skriftstedet har derfor begrænset opbyggelig værdi. Den hjælp for forståelsen, der kunne ligge i en henvisning til Jesu egen dåb som start på hans frelsergerning, gør det norske ritual ikke brug af, så lidt som det svenske og danske ritual. Og derfor lader også det norske ritual os i stikken med hensyn til dåbens indstiftelse.

Imidlertid har ritualet et hovedafsnit kaldet »Dåpsbefalingen«, der indeholder to tekster: Matt 28,18-20 og Mark 10,13-16. Tilsammen udgør de to tekster barnedåbens begrundelse. Det slås fast i de tolkende eftersætninger: »Så bærer vi med takk og tro våre barn til Herren i den hellige dåp. De er født med menneskeslektens synd og skyld, men i dåpen blir de Guds barn, født på ny ved Den Hellige Ånd.«

Her er det på sin plads at inddrage Den norske kirkes ritual for voksendåb. Det er kompositorisk opbygget som barnedåbsritualet. Forskellen ligger i indholdet. Også voksendåbsritualet har et hovedafsnit kaldet »Dåpsbefalingen«, der indeholder to tekster. Foruden Matt 28,18-20 denne tekst fra ApG 2,37-41:

Teksten må siges at være velvalgt. Det giver mening for den voksne, der skal døbes, at identificere sig med de folk, som apostlen Peter talte til i sin pinseprædiken. Ved at vælge denne tekst fremfor Mark 10,13-16 har Den norske kirke erkendt – i modsætning til Den danske folkekirke – at Mark 10,13-16 er ubrugelig ved voksendåb.

Tilbage til barnedåben. En enkelt ting mere er værd at pege på, nemlig afsnittet med titlen »Dåpens forpliktelse«, som nærmest svarer til det danske dåbsrituals »faddertiltale«. Det er tydeligt at se, at fadderinstitutionen tages langt mere alvorligt i Den norske kirke end hos os i Den danske folkekirke (for slet ikke at tale om Svenska Kyrkan). Det norske ritual har en fast formuleret tekst, som allerede ved at være fast formuleret er mere forpligtende end det danske rituals tekstforslag, som kun er vejledende.

Dertil kommer, at det norske ritual sidestiller forældre og faddere. Det hedder udtrykkelig: »Vil foreldre og faddere reise seg«! Dåbens forpligtelse gælder uafkortet begge parter. Ikke som hos os noget uforpligtende snak i retning af, at »hvis det sker, at forældrene dør, før barnet kommer til skelsalder, da skal I, så vidt I har mulighed for det ... etc.«

Endelig må man sige, at indholdet af »Dåpens forpliktelse« er kontant og usentimentalt. Det er muligt for forældrene og fadderne at gøre det, som nævnes, og det virker troværdigt, at barnet har brug for de ting, der nævnes.

Hovedindtrykket af det norske ritual er, at vi her har et karsk og usentimentalt ritual, gennemarbejdet i detaljerne. Her er der givetvis inspiration af hente ved en kommende revision af folkekirkens dåbsritual.